Livet, leva, lever, levande...

Jag vill börja denna blogg med att tack alla er som bidragit med meningar, ett stort varmt tack från djupet av mitt hjärta! Ni får mig att känna mig levande, vilket gör att vi osökt kommer in på dagens ord.

Här lever galenpannor, mållösa och äventyrliga.

Ordet för april är lever, inte i den meningen att det är dit inre organ, utan en böjning på leva, som i att leva livet.  Ordet inspirerade till en dikt.

Vi lever

Somliga lever med tydliga mål och fokus,

andra planlöst, lite hit och lite dit,

men vi lever,

olika och ändå lika,

på samma jord.

Somliga lever med blicken i backen,

andra med blicken fokuserad framåt,

mot horisonten,

andra med blicken som tittar runt och betraktar.

Somliga känner att dom lever,

andra känner sig levande,

vissa försöker bara överleva.

Allt kan bero på tid, plats och sammanhang,

tillfälligheter eller planering.

Så länge vi känner att vi lever så finns vi,

så länge vi rör oss så lever vi,

så länge vi tänker så lever vi,

så länge vi känner så lever vi, så länge vi …….

Hur lever jag?

Vi lever sida vid sida här på jorden, just nu tycker jag det är för många galenpannor som styr och ställer. Några få som förstör för flera generationers framtid i Gaza och Ukraina. Jag har svårt att ta in allt elände, partier som vill styra och säga vem du får älska och vem du inte får älska, som skiter i vår miljö och vill ha en elit bland befolkningen. Jag blir arg och besviken, ställer mig frågan varför släpper vi fram de onda hela tiden.

Så vänder jag blicken och tittar ut genom fönstret ser hur vårsolen vräker in i rummet, stannar upp och känner mig levande! Tänk om vi alla kunde njuta av det lilla och ta in det stora i att vi får födas och leva. Jag kan inte förändra allt, men jag kan göra det lilla i min vardag, det människor som jag möter kan jag försöka se bjuda in dom till sitt liv och hoppas att dom får känna sig levande en stund, eller bara berätta för dom att dom gjorde min dag!

Helt plötsligt känner jag hur jag älskar vardagen, den där lunken som rullar på, varje dags lilla glädje som vi lever för, att jag har ett jobb att gå till och kan längta till semester och helg, jag känner mig privilegierad! Insikten är att livet både är en börda och en välsignelse, ofta måste vi gräva lite i oss själva för att komma i kontakt med glädjen, för mörker, sorg och klagan ligger ytliggare och kanske är det så att när vi möter vår glädje och ljus så hamnar vi i att ta ansvar för våra liva, vilket vi ofta undviker. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest. Nelson Mandela Vill du läsa hela tryck här

Vi lever så länge vi lever, så vi får fylla livet med kärlek och glädje i det stora och lilla, det vi orkar med och förmår! Jag kan inte låta bli att avsluta med Sara Lidmans enkla och raka budskap Lev!

Foton från Levande stunder!